Tandläkaren

Idag har jag lagat ett hål i en av mina visdomständer. Jag gick in på CarOli CitY's folktandvård klockan två. Jag anmälde min närvaro och läste därefter ett uppslag i tidningen "M". Klockan fem över två ropade en individ mitt namn, och jag följde efter denne in till tandläkaren. "Hej" sa tandläkaren, "hejhej" sa jag. Jag tog av mig jackan och satte mig i stolen, jag fick en liten haklapp. Därefter följde detta samtal:
Tandläkare: Jahapp...Moa...du har ett hål som vi ska laga idag
Jag: Ja, precis! Hehehe typiskt! Sånt som händer! (var nervös, ogillar munantast)
T: Vill du ha bedövning?
J: Ohja! Eller nej. Vad är bäst? Vad brukar man ha? Jag vet inte. Ja. Nej!
T: Det är väldigt individuellt
J: Jag tar bedövning! Kör på det! Bedövning!
Assistent: Vilken bedövning? (nämner tre olika bedövningssorter)
T: (Rycker på axlarna) säger ett namn.
Efter detta injicerar hon gift i min nedre käke i cirka trettio minuter, ev. sekunder.
A: Har du pratat med honom än?
T: Nej vi får ta det under gruppterapin.
J: (gurglar äckligt.)
De två tandläkarna arbetar därefter under tystnad i femton minuter. Jag fantiserar om att jag är på ett sågverk, klädd i flanellskjorta och orangea hörselkåpor. Efter femton minuters extremt hållagande får jag skölja med vatten, men inser att hela min mun är bedövad, likaså hela vänstra sidan av ansiktet. Alltså: jag häller in vatten i munnen som rinner ut på min haklapp. Jag känner mig äcklig. Jag säger "sctackhla (tack)" tandläkaren säger "det var så lite". Jag går hem. Klockan är nu halv sex och bedövningen sitter i mer än någonsin.
Men!
Femton minuter! Var inte det rekordsnabbt? Jag älskar folktandvården. Jag gör faktiskt det. Bara för att jag kan ska jag bränna brevet jag fick från privattandläkarna, de är inställsamma as!