Första maj och allehanda smärtor

I morgon är det första maj. Det är en oerhört viktig dag, och därför har jag inplanerat ett lungt tempo i fråga om alkoholintag för kvällen. I morgon ska jag vara på G, jag ska vandra mellan de röda fanorna och jag ska fanimig känna att det finns hopp kvar i detta gudsförgätna moderatland. Miallafall, igår fick jag en trivsam tatuering inetsad av Amanda och Emmy, och jag tänker att jag kan lägga upp en bild här när den är snyggare och mindre svullen/obehaglig. Något som också är svullet (snygg övergång! -tack) är min hals. När jag sväljer låter det såhär: GLLLÖÖÖÖAH. Men det är inget som stoppar mig. Snart anläder diverse middagsdeltagare och jag måste gurgla saltvatten. Sen blir det första maj - no mercy.

JUST DET. KOM Å KÖP.

Jag kom precis ihåg. Saken är ju den att jag måste göra såkallad PR för mig själv. Detta innebär att jag skapar Public Relations, och varför? JO för jag har ju skapat något som jag personligen tycker ska spridas. Det är ett FANZIN. Ett litet, litet seriehäfte fyllt med sånt som jag gjort. Det kostar tio kronor och du får det genom att maila hit: lundqvistmoa@hotmail.com. DET VAR DÄRFÖR JAG SKAFFADE BLOGG! Men jag har sån hybris att jag inte kan fokusera. Men nu var det gjort, reklamen. Nu får det vara nog.

På tal om lunch

Kanske är det på grund av detta verk jag nu istället för att sitta i den högljudda matsalen, sitter på ett laminatorgolv med kaffe och snus som enda energikälla. Föresten har jag gjort ett misstag sen sist jag skrev (en timme sen?) JAG AVVEK. Såhär:

När man går på en stor skola med massa odrägliga/missförstådda ungdomar är det viktigt att (främst som hona) inte byta riktning när man går. Jag går alltid rakt fram, jag sänker aldrig blicken, jag går igenom gäng av bröliga snubbar och jag splittar diverse handhållare likt moses delade havet. Men idag avvek jag. Jag tog ett quickstep åt vänster, FAN, FAN, FAN, var min direkta reaktion. Men jag hade faktiskt inget val = jag hade burnin'n coffee i handen. Det måste få vara en ursäkt. Snälla.

Focus: surviving

Nu vortje provet gjort. "When looking for easy answers to hard questions you might be convinced that genes and hormones have an impact on how we as humans interact" Satt jag och skrev medan ungefär 875 boytoys gastade: ÖÖÖH VARE PROVET???!?!? JA HAR INGET PROV?!? VA FAN?? MEN VAFAN KRILLE JÄVLA CP!! ÖÖÖÖH RÄDDA MIG FRÅN DEN DESTRUKTIVA MASKULINITET SOM FÖRTÄR MITT KÄNSLOLIV SAMT SLUKAR MIN HJÄRNKAPACITET!!!!!
Jag sitter i skolans biblotek och väntar på nästa lektion, och sedan lunch och sen nästa lektion. Närhelst jag huserar i dragonskolans dystra korridorer har jag en målsättning varefter jag lever: JUST DO IT, YOU BITCH. Jag ser mig omkring, and it ain't beautiful.
Nu ska jag i alla fall få skriva på min rapport; medias del i skapandet och upprätthållandet av den manliga normen.

Jag tror bestämt att någon är nischad.

Focus: nasty writing

I ottan har jag stigit upp ur min varma puppa som utgörs av min säng. Jag har satt ner mina fötter på det iskalla trägolvet och ätit frukost, och nu hinner jag gå in på internet en snabb vända för det enkla nöjet i att slå upp ord på tyda. För idag ska jag skriva, och inte bara på en blogg - utan på ett prov. Det som talar emot provet är att jag är lite arg, eller låt säga frustrerad. Vi ska skriva om "gender gaps" och även om detta är ett ämne som jag starkt känner för så håller jag på att få nervösa utslag av det förberedande materialet. Här mina vänner, här kommer ett oheligt utdrag ur häftet:
During academic periods, the genders are separated, boys in one room and girls in another. The teachers use more physical activity and competition in the all-boy classrooms and tailor the courses to boys' tastes, with more books on topics like war and science fiction. The school must be doing something right. Test scores for boys have jumped dramatically.

MKAY! Nu ser jag att klockan tickat iväg, och jag måste cykla i kall umeåvind för att skriva om gender gaps, och försöka försvara varför det inte är en fördel att gå tillbaka hundra år i tiden och separera könen i olika klassrum.

En bra krönika

Jag tänkte som start på min nya blogg-era publicera (observera rimmet) en bra krönika skriven av Joen Klint. Den kan tyckas aningens kort, men är bra då Joen ur flera perspektiv kritiskt granskar den ökade kriminaliteten. Just denna krönika handlar om mordet på Nils Dacke, ett fruktansvärt trauma som greppar tag om hjärtat och bara skakar, skakar.

De sköte honom ihiel och förde honom dädäan till Calmare, ther hans huffwud sattes på en lagom hög ekestubbe och uppå hans huffwud en koppar crono.

- Joen Klint

Så skriver man en bra krönika.

Greetings