Sponsrat inlägg

Jag har gjort en lista över årets sämsta reklamer.

Lista över årets sämsta reklamer
1. En "snubbe" vaknar hemma hos en "brud". Brud: i'm gonna take a shower, make yourself at home. Snubbe: yeah. Snubben tänker att det är rimligt att göra sig hemmastadd genom att dricka lite cocacola zero till frukost. Det knackar på dörren, och genom det lilla kikhålet kan vi se en uppenbart förbannad man - BRUDENS PAPPA! Han är av någon anledning oerhört arg. Snubben blir oerhört rädd och hetsdricker cocacola zero. Som i ett våldsamt och maskulint trollslag kommer helikoptrar och en maskerad styrka och börjar helt otippat städa i lägenheten (med hjälp av maskiner givetvis). Brudens lilla hund som skäller i ren desperation får en munkavle påskjuten av en maskerad individ. Bruden kommer ut och ser pilsk ut när åsynen av en maskerad styrka, en liten misshandlad hund och ett sliskigt one night stand möter henne. Snubben får hänga på den maskerade styrkan ut genom fönstret. Bruden stannar hemma och hon hinner inte ens bli mördad av sin psykopatpappa förrän hennes hus sprängs. Här är reklamen slut. Jag stirrar på skärmen och undrar varför det är så jävla hett med djur- och kvinnomisshandel/mord.
2. En tjej sitter på en bänk med sin dator. Musik spelas. Bakom henne står en till synes normal häst - men hästen börjar humma på det äckligaste sättet en häst kan humma. Hästen: mbrulllmmmbuuurrr. Tjej: HIHI.
Denna reklam lämnar mig med en abstrakt känsla, kan det vara avsky? Oro? Ångest? Allt jag vet är att detta är en väldigt dålig reklam.
3. Tre män i toppluvor i ett halvkul mötesrum (säkert i någon idrottshall) har ett möte. De sjunger "if you're not in, you can't win". Alla känns igen från olika program på tv, men ingen vet varför de gör den här reklamen. Vad gör de reklam för? Och igen: varför?

Fräsigt och tufft

Idag har jag gjort om min blogg lite, jag har gjort den hipp, cool, fräsig och tuff. Det har nämligen visat sig att fler än de i min närmsta krets anslutit sig till bloggsekten, och då måste en ge ett piggt och häftigt intryck.
Annat jag gjort idag:
-druckit kaffe med mamma
-lyssnat på Dory Previn
-skapat en lista över årets sämsta jobb

Lista över årets sämsta jobb
1. Modell i apolivareklam
2. Reklampratare för Spotify

Rädda världen!

Nu är jag ensam hemma. Jag har fått vara med min väldigt fina mamma och tjyvbott på hotell och gått på teater-repetition och skypat med Toronto och druckit oerhört mycket kaffe. En bra helg. Men den är inte över än, ikväll ska jag nämligen äta godis och googla saker, det vill säga utöva det bästa nöjet sen internet kom. När jag googlat klart ska jag titta på Six Feet Under som jag fått på posten av kära fru Gröhn! Jääävligt bra alltså. Nog har man det ordnat för sig alltid.
Jag känner att mitt bloggande har börjat spåra ur, jag tycks ha blivit en irriterande mysflicka. Jag är väl ett barn av min tid, men en dag måste även jag bli vuxen och sluta skriva om trivialiteter och istället lägga upp bilder på amnesty-posters och skriva om kapitalismen. Allt detta när jag blir vuxen, alltså.

Dagens outfit:

Daft punk is playing at my house

Här bor jag, bilder inifrån ska ni också få se, men det blir en annan dag. De två fönster som skymtar uppe i vänstra hörnet är mina. Romantiska lilla rosa fanskap.

Folkmusik -musik +fobi

RUBRIKSREBUS! Idag försov jag mig. Jag vaknade av att Anna ringde från arlanda och det var också sista gången vi samtalade med varandra i samma land på ett bra tag. Det kändes sorgligt, men också peppigt för alla mina vänner är coola jävla katter som är globetrotters och cooltrotters och det gör mig stolt. Som en präktig mama ler jag i mitt mormorsrum i Malmö.
När jag sovit bort halva min dag tänkte jag "nu går jag ut, det blir kul! Jättekul blir det!" Jag gick ut, och upptäckte direkt att det inte var kul. Främst av anledningarna att det var minst 40 grader celsius, att min ipods batteri tog slut efter två minuter och att mitt huvud började värka till följd av alla miljoner människor som ville äta lunch och gå oerhört sakta och därmed blockera trottoarskanterna. Jag gick hem.

Mat med förhinder och Dansk komedi

Idag har jag ätit på underliga tider, och detta har fått mig att tänka: är det lämpligt att äta middag om man ätit lunch två gånger? Och inte är hungrig igen? Eller är det kanske helt okej att äta frukt eller fil i sådana fall? Eller kommer känslan efteråt vara att en inte kan ansvara för sitt eget näringsintag?
Allt detta cirkulerar i mitt huvud, och ni kan kanske förstå att det är inte så jävla lätt. Snart ska jag för övrigt lägga upp några bilder på mitt hem, får se om de får vara kvar, för annars tar jag ju gärna bort bilder efter ett tag. Det är min häftiga nisch.
Annars har jag inget mer att delge er (dig) som läser. Jag kan bara hoppas att du inte är Jan Björklund eller annan obehaglig persona.
Jo, en sak till, idag hade jag feber samt att jag blev illa behandlad av en Dansk, nu är frågan: har jag fått svininfluensan?
Fyyfaaan vilket bra sjämt, det har jag tänkt att jag måste få skriva ner, och idag kom alltså den lyckliga stunden. En Dansk tittade elakt på mig efter att jag stirrat på Dansken, då denne ju talade Danska = jag fick chansen att skriva att jag blivit illa behandlad av en Dansk!! FATTAR NI?! DANSKARNA PLÅGAR JU SINA GRISAR, SOM JU KALLAS SVIN! OCH JAG BLEV ILLA BEHANDLAD, SOM EN AV DERAS GRISAR!! OCH JAG VISAR INFLUENSASYMPTOM!! = H1N1
Nästa stora (danska) komedi-pris går till mig! Jag är sjukt nöjd samt bara sjuk! Hejdå!

För mycket!

Den här bloggen har handlat alldeles för mycket om mig på sista tiden. Jag lättar upp stämningen med en bild.

Uppföljning

Jag hade ett mycket märkligt uttryck på bilden i QX. När jag satt och funderade över vad som egentligen hände insåg jag: det är mannen från heroes som intagit min kropp. Ingen i hela världen kan le på det där sättet, förutom han. Min inre demon/stjärnsyster är alltså mannen nedanför:









obehag

Moe&Mery på Queerkalas

I dag googlade jag mitt eget namn, för att se om en klättrat i rang de senaste åren. Svaret blev självklart ja.
HA
Jag har skrattat relativt ljudligt för mig själv, då denna kväll i min hjärna inte är memorerad som en vanlig kväll utan som en snabbspolad, suddig skrattfest med mystiska skepnader, färger och blinkljus. Jag kan säga som så, att jag är oerhört glad att den här bilden finns, men jag är ännu gladare för att jag står upp och ser ut som någon som skulle kunna föra ett normalt samtal.
Jag ser till och med ganska rik ut. Namnen är för övrigt bedrägerier, jag står till vänster och heter ju Moa och sen...vi hade helt enkelt inte rent mjöl i ID-påsen.

Traumatiserad

Nu, när ytterligare cirka trettio minuter har gått av filmen mår jag psykiskt dåligt och har blivit diagnostiserad med bipolär sjukdom typ två. Under dessa trettio minuter har de nämligen hunnits med en hel del i "dramat": prostitution, självmordsförsök, gråt vid middagsbord, tyst hat, förödmjukelse, barnmisshandel, fruktansvärt mycket skrik och ett snabbt våldtäktsförsök. Nu får det vara slut på denna plåga, jag tror att jag plockar fram ritblocket och sätter på Penguin Café Orchestra. Jag ska också gå i terapi och försöka bearbeta de sista fyrtio minuterna av mitt liv, jag känner mig smutsig.








Min känsla förkroppsligad. Bilden är tagen just efter att jag läst att filmen "sex, hopp och kärlek" vunnit en guldbagge och fått omdömet "det är fan imponerande" av Fredrik Virtanen.

En får väl skylla sig själv

Om en nu flyttar själv till en ny stad kanske en får acceptera att en lördagskväll helt sonika utspelar sig framför "sex, hopp och kärlek", alltså det svensk-norska drama med beskrivningen: "Birgit lever ett vanligt liv med sin vänliga man Lennart och deras mindre vänliga tonårsdotter Marie. När Birgits ungdomskärlek, den populäre programledaren Bertil plötsligt återvänder efter 19 år, förändras livet i ett slag. Adjö till det trygga livet! Välkommen till Birgits väckta längtan efter lust, Maries vilda hopp om att bli sedd och Lennarts envisa kamp för kärleken."

Mina första intryck: Lennart Jähkel spelar en seriös man och har efter endast två minuter av filmen hunnit ligga med Ing-Marie Carlsson (tillika "frugan") och ätit viagra. Tonårsdottern har visat brösten i vad som ska föreställa vara en berusad utekväll med två vänner - de dansar och sjunger i regnet utan för en tv-butik samt visar sina bröst, och tonårsdottern har tatuerat in "danne" på bröstet, stämningen blir hotfull. "Äre inte slut mellan dej å danne?!" "nää...asså..." Sen är konversationen slut och jag förutsätter att alla tjejer går hem och skär sig i handlederna.

En kan tänka att jag borde göra något vettigare än att bevittna två timmar till av dylika händelser och repliker som " VaD ÄckliG dU Är" (versalerna är synonyma med betoning) Men...nää. Krister Henriksson spelar ju faktiskt den pilske, men sorgsamme ungkarl som väcker Birgits lust! Får ej missas!

Festen är där jag är

Jag segrar

Denna kväll övervann jag min nästan fullt utvecklade sociala fobi och begav mig allena till Folkets Park, där diverse festiviteter ägde(-er) rum. Min plan var att kolla på pang prego live, men när jag befann mig cirka två meter från ingången kom det osexiga meddelandet att det var fullsatt. Jag, som uthärdat femton minuter i tjock kö tänker: vafänn? Ska en inte få någon belöning för denna egenhändigt komponerade KBT-övning som jag sammansatt för att främja min egen sociala framgång? Och jag bestämmer mig därmed för att stå kvar i kön, som inte sinar. Ovetande och ung som jag är tänker jag att det blir en extrashow, då den rödlätta ordningskvinnan skriker: NÄUSTA SHOUW KLÅCKAN HAULV NEIO!! När jag får komma in cirkus femtio minuter senare får jag en happihappi surpris; Shazia Mirza. Fantastisk ståuppare från britternas förlovade land. Nu är jag hemma och fortfarande exalterad över hur bra jag klarade mig i de brunstiga malmömassorna denna onsdagskväll, för att fira ska jag kolla på valfri kanal på TV.
GOD NATT.

Komigångest

Så var en tillbaka i den artificiella värld som kallas internet. Jag tänker inte berätta om vad jag gjort. Men mycket har ägt. I alla fall, bilder ska jag bereda er med likväl som en väg till herren. Senare. Idag var jag på en utställning om Nelson Mandela, den var fantastisk. Idag drack jag kaffe på musee-cafee och pratade med Anna som snart åker till Toronto. Igår åkte Amanda hem efter att ha förgyllt min lite halvtveksamma start här i staden M, efter sig lämnade hon en kaffeplanta som jag döpt till elsy och som jag hoppas ska bära kaffebönor inom fem till nio år. Nu berättade jag lite om vad jag gjort ändå. Ikväll ska jag cykla till folkets park och lyssna på pang prego live. Det blir nog suspekt eftersom att jag är själv och därför kommer ge sken av att vara konstig. Min förhoppning är att jag ska ge ett sken av att vara oerhört populär och häftig som gör aktiviteter själv. Jag vet förresten inte riktigt vem det är som jag tänker ska analysera mig och skriva en bok om mitt mystiska leverne. Intesålite är mitt förnamn och Hybris är mitt efternamn.

Dagens djur

Dagens djur

I plural!

Tillbaka innan du vet det

Nu är det nog skånande och jag åker hem till det norra landet för dryga veckans upphetsningar. ALTERNATIVT SKRIVET! Det jag försker förmedla är: jag åker hem i morgon för att i en och en halv vecka hänga i norr, först i Umeå sedan till fjälls. Och det är upphetsande (inte sexuellt menat, snarare som i att jag saknar allt och alla och är lätt uttråkad här, samt att det händer festliga saker just när jag är hemma, vilket ju gör det hela kul) Nu ska jag utvärdera min vecka i Mal-mö.

Denna vecka har varit intressant. Nu vet jag var jag ska bo och leva i minst ett år. Nu vill jag ha frisk luft. Nu åker jag till Västrbottn.


Umeå.

Saxräv

Jag gjorde det. Jag cyklade. Jag köpte en vaxduk. Jag köpte en lampa. Jag cyklade hem. Nu har jag haft min gyllene timma med peep show och kaffe. Nu börjar jag bli lite uttråkad. Det enda jag kan tänka är: fyyyyfaaan vad skönt att känna sig uttråkad! I cirka 6 månader, (eller hela detta året) har jag innehaft en magisk kraft som gjort att jag aldrig, inte för en sekund, känt mig uttråkad eller rastlös. Det har nästan varit obehagligt. Eftersom jag inte direkt gått i skolan har mina dagar varit ungefär såhär:
Gått upp vid tio
Ätit frukost till elva
Ritat/druckit kaffe på stan
Fått cafésällskap
Tittat på top model
Ätit middag
Ritat
Eventuellt hängt med vänner
Sovit
Och nu när jag är i Malmö är mina dagar i princip likadana, förutom att jag inte har mitt sedvanliga fantastiska sällskap inom räckhåll. Jag kollar också osunt mycket på youtube. I alla fall, nu börjar jag känna att jag vill göra något. Något vettigt. T.ex. rädda en panda eller skriva på ett amnestyupprop. Eller kanske plugga. Eller skriva. Men så jävulskt! Jag trodde att denna känsla var försvunnen för alltid! MEN NÄÄ!! Nu jävlar blir det världsherrvälde.
Men först: vitkålssallad med tillhörande umeånostalgi och kanske de sista avsnitten av peep show.

Dagens djur/motivation

Rövsax

Idag vaknade jag och fick direkt vittring på hur dagen kommer att bli, jag kommer inte göra någonting.
Anledningar:
1. Regn
2. Lathet
3. Apati

Jag borde cykla till "stan" som jag inte riktigt vet var den är, och köpa en badrumsmatta, en vaxduk, handdukar och mat. Men nu undrar jag om jag kommer ta mig ur min säng. Jag skriver det här inlägget som en boost till mig själv, när jag läser det om en minut kommer jag förhoppningsvis tänka: jamen vafan, då var det dags att bege sig ut då!!! EXCENTRISKT KOMMER JAG TÄNKA DET!
Den här grejen med att en inte kan uppskatta en dag inne om en inte först gör en slags aktivitet är oerhört störig. Så är jag i alla fall, om jag inte cyklar ut i fittregnet nu kommer jag inte kunna avnjuta två säsonger peep show med tillhörande kaffe senare, för det blir ingen belöning om en inte plågat sig själv lite innan. Förstås har jag kört på vara-inne-hela-dagen-och-försöka-gilla-det-metoden, men det blir fänn inte samma grej.

Nu sätter jag på Suffer for Fashion - Of Montreal och GÅR UT

Dagens djur (dagens djur i Mars, to be pecky)

Rapport från Malmö 19.01

Idag har det varit fruktansvärt varmt i den här staden, men nu regnar det. Jag har ätit pasta de la fiesta - en rätt som består av pasta blandat med whatever...verkar alltid som en bra idé till en början men efter dineringen mår jag illa. Nu spenderar jag min tid kallsvettig på sängen och har kollat på tre avsnitt av "peep show", inte nagen slags porr då utan en brittisk komediserie. Det ska jag nog fortsätta med efter denna interneträd. Min hjärna har börjat återhämta sig och jag tror att flyttfaktumet börjar sjunka in, lite dumt att åka hem igen om fyra dagar då kan man tänka, och ja...jag har inget att säga till mitt försvar.
Idag satt jag och my fancy ass på waynes (av alla jävla ställen) och drack kaffe i det för varma vädret, och då tänke jag på hur bra boken som jag läser är, därför tänkte jag helt otippat ge ett boktips. "Norwiegan Wood" av Haruki Murakami är boktipset. Jag tänker inte ens skriva mer än så.




Sällis

Midsommar

En bild från midsommar när jag och Maria plockade tjugo sorters blommor i Sf-parken med Toya, och vi sprang från några ungdomar som jag sa var farliga för att det var så unga (troligtvis inte sant). Jag placerade en blomma under min kudde och drömde om ett samhälle fritt från könsroller och fängslande normer. Egentligen drömde jag om att jag gick runt i Malmö, och nu gör jag ju det på riktigt. Livet är allt bra cool