Tenkte jusst på va pinsamt de e om ngn läser mig blogg o de inlägg som ligger uppe e värsta deppit :P så ja lägger upp nå kul som en "avledare" *puh va tur*
Nu sitter jag på det här jäfla (internet-) cafét igen. Måste skriva ner mitt bästa skämt som jag tänkte igår,
Omkringliggande omständigheter: tilltagande panikångest, fosterställning, tre timmars obeveklig självömkan och oproportionelig ledsenhet. (Förklaring: tonår, livskval, PMS(?) allmän sorg över en kukig värld) Situation just innan skämtet: placerad i fosterställning på sängen, tänkt tankar som "allt är förjävligt" i tre timmar.
Skämtet: plötsligt äntrar en tanke, oväntad men välkommen - Jag kanske bara inte har funnit Gud än.
Det var det roligaste jag någonsin tänkt, men man kanske måste varit där för att förstå.
Jag när jag kommit till insikt om hur kul mitt skämt faktiskt var (för kul)
Jag läste just gamla inlägg här och är på det här humöret: aåeh naw livet de e så special and weird omg who am i and what do i want etc etc etc. Jag sitter på ett café i gubbängen och dricker kaffe. Jag är den enda på cafét. Jag vet inte var jag vill bo. Stockholm är bara min tredje stad och jag hoppas att jag får bo i fler innan jag dör. Samtidigt vill jag bara bestämma mig och bo någonstans i flera år och hinna stabilisera mig. Det kommer inte gå på ett tag, jag har en gerbil i magen och den här låten på repeat i huvudet:
Så jag måste nog fortsätta flacka, jag är ju ändå bara en sapiens sapiens, ingenting är egentligen så himla viktigt.
ÅÅÅNEJ. Det här känner jag igen, det här humöret. När jag bara helt random skriver på min gamla blogg och sitter och känner sådär, som om allt är så himla fint och orört och som om det måste förpackas, den här stunden. ÅÅÅNEJ, ska jag säga varför det inte är bra? -ja. För livet kräver en viss koncentration, jag måste plugga och göra saker som jag måste göra för att få pengar. Då måste jag fokusera. Men min hjärna är så svårhanterlig, jag lärde mig att vara rabiat för tidigt. Därför borde jag nu sluta tänka på stenhus och höstlöv och jag måste sluta romantisera och jag måste sluta sluta måste sluta! Den här bilden ritade jag för två år sedan, den tycker jag är fin. Jag har lagt upp den förut men lägger upp den igen. Den heter radiationnose och uppstod ur ett misslyckande.
HEJ! Åh rigshospitalet! Min gamla kärra!!!!! Skoja. Skämta. Jag vet inte ens om någon läser här, är man borta några veckor från sin blogg är man ju internetSCREWED! Jag skriver nu på www.riketssal.se samt på www.toraochmoa.blogspot.com. Också skriver jag på min jämförande analys. Den sista går sämst. Istället för att färdigställa uppsatsen kollar jag på en favvis:
Jag har blivit så positiv på senare dagar, jag gillar så mycket. Min tonåriga cynism och melankoli verkar mer ofta än sällan vara som bortblåst. Jag känner mig otrygg, det är så underligt att känna sig exalterad och road. Min mentala ålder är måhända redan 45, och jag börjar se värdet i "de små sakerna i livet". Som att mina växer gror. MEN VA. Att jag inte skäms! Jag sitter i min säng och är ledig från skolan, jag vaknade just, det regnar ute och jag tycker att livet är briljant. Kanske beror min nya livsuppfattning på att jag lyckas skjuta upp alla ångestframkallande beslut, och istället ignorerar allt som orsakar obehag. Väldigt moget och 45+. Tolka bilden fritt En annan som uppenbarligen är 45 år, men som valt en osund väg att gå (och alltså skiljer sig från mig på det sättet)
Åh nu åskar det åxxå :D HImla mysi dag de här ska bli!! Dax för goood frukost å ett avsnitt theoffice (US)!! Gu va härligt!
Att se kaniner och hästar och djur i allmänhet gör mig väldigt glad. Inte på ett perverst sätt! Varje dag när jag åker buss till skolan ser jag kaniner. De lever helt fria ute på olika gräsplättar. Jag blir glad när jag ser kaninerna, vad gör ni? tänker jag. Men jag får aldrig veta. De bara "är".
HEJ, www.toraochmoa.blogspot.com. Ja. Ni läser rätt. Jag har påbörjat en bloggaffär vid sidan om Rigshospitalet. Jag kommer givetvis inte överge denna oas av briljans, men möjligtvis bli tråkigare eftersom jag tömmer ut min COMEDYMAGSÄCK på två talande hästar. Eller, ja vene. Vi får se. I morgon åker jag och Tora till Stockholm och skojar och hänger, och jag rekommenderar att ni kommer och glor/skrattar/hänger på/med oss. Kul: