Obehagligt

Jag har blivit så positiv på senare dagar, jag gillar så mycket. Min tonåriga cynism och melankoli verkar mer ofta än sällan vara som bortblåst. Jag känner mig otrygg, det är så underligt att känna sig exalterad och road. Min mentala ålder är måhända redan 45, och jag börjar se värdet i "de små sakerna i livet". Som att mina växer gror. MEN VA. Att jag inte skäms! Jag sitter i min säng och är ledig från skolan, jag vaknade just, det regnar ute och jag tycker att livet är briljant. Kanske beror min nya livsuppfattning på att jag lyckas skjuta upp alla ångestframkallande beslut, och istället ignorerar allt som orsakar obehag. Väldigt moget och 45+.

Tolka bilden fritt

En annan som uppenbarligen är 45 år, men som valt en osund väg att gå (och alltså skiljer sig från mig på det sättet)

Åh nu åskar det åxxå :D HImla mysi dag de här ska bli!! Dax för goood frukost å ett avsnitt theoffice (US)!! Gu va härligt!