Tandläkaren

Idag har jag lagat ett hål i en av mina visdomständer. Jag gick in på CarOli CitY's folktandvård klockan två. Jag anmälde min närvaro och läste därefter ett uppslag i tidningen "M". Klockan fem över två ropade en individ mitt namn, och jag följde efter denne in till tandläkaren. "Hej" sa tandläkaren, "hejhej" sa jag. Jag tog av mig jackan och satte mig i stolen, jag fick en liten haklapp. Därefter följde detta samtal:
Tandläkare: Jahapp...Moa...du har ett hål som vi ska laga idag
Jag: Ja, precis! Hehehe typiskt! Sånt som händer! (var nervös, ogillar munantast)
T: Vill du ha bedövning?
J: Ohja! Eller nej. Vad är bäst? Vad brukar man ha? Jag vet inte. Ja. Nej!
T: Det är väldigt individuellt
J: Jag tar bedövning! Kör på det! Bedövning!
Assistent: Vilken bedövning? (nämner tre olika bedövningssorter)
T: (Rycker på axlarna) säger ett namn.
Efter detta injicerar hon gift i min nedre käke i cirka trettio minuter, ev. sekunder.
A: Har du pratat med honom än?
T: Nej vi får ta det under gruppterapin.
J: (gurglar äckligt.)
De två tandläkarna arbetar därefter under tystnad i femton minuter. Jag fantiserar om att jag är på ett sågverk, klädd i flanellskjorta och orangea hörselkåpor. Efter femton minuters extremt hållagande får jag skölja med vatten, men inser att hela min mun är bedövad, likaså hela vänstra sidan av ansiktet. Alltså: jag häller in vatten i munnen som rinner ut på min haklapp. Jag känner mig äcklig. Jag säger "sctackhla (tack)" tandläkaren säger "det var så lite". Jag går hem. Klockan är nu halv sex och bedövningen sitter i mer än någonsin.
Men!
Femton minuter! Var inte det rekordsnabbt? Jag älskar folktandvården. Jag gör faktiskt det. Bara för att jag kan ska jag bränna brevet jag fick från privattandläkarna, de är inställsamma as!

Hörrni,

kids! Är det någon som noterat hur snabbt tiden går? Skulle behöva veta! HAHAHA!!SKOJA!!!SKÄMT!!KUL!!!! Nä, men faktiskt så undrar jag. Detta är en seriös fråga, skriv ett svar till DrBombastixxx@hotmail.uk.

Jag är väldigt trött, känner mig nästan full. Lyssnar på Aretha Franklin och vill dansa i särk.
Det var väl allt.
Ja.

Morgonstund

THE STORY OF MY LIFE
Jag kan gå och lägga mig klockan nio, sova tio timmar och få trötthetspanik när klockan ringer klockan sju. Ja, det kan vara så att jag kanske har en sjukdom. Ja, det kan vara så att jag är tonåring. Ja, det kan också vara så att jag har dålig självdisciplin och råkar gilla att sova bort de värdelösa timmarna innan tio. Nu går jag i skolan (refererar till tidigare inlägg där jag beskrivit min sorg över detta) och måste följaktligen gå upp klockan 06.30. Varje morgon klockan 06.31 vill jag ingenting hellre än att sova. Många gånger går mina tankar "jag kan sälja allt jag har för att få sova" "jag skulle kunna döda någon för att få sova längre" samt "jag blir hellre skjuten än går upp". Givetvis är inte detta sant, och ifall någon av er skulle få för er att erbjuda mig något av dessa alternativ mellan klockslagen 06.30 och 07.53 ber jag er att inte tro på min respons.
Nu ska jag sova. Men jag känner redan rädsla inför det depressiva stadie som jag kommer att inträda om cirka tio timmar.
Adjöss


Family breakfast - ingenting för mig?

Placerad i fack med etikett

Nu har jag lagt till etiketter i bloggen, ni kan välja att kolla in "konst", "videokonst", "skrivkonst" och/eller "övrig konst". Ni får ta reda på själva vad var och en av etiketterna innebär, jag vet nämligen inte. Jo det gör jag, en susning har jag i alla fall. Idag såg jag mig själv i en tidning. Det stod att jag ville locka Obama till Köpenhamn med mina serier. Det var en lögn. Jag sa aldrig något sånt under intervjun. Hade jag sagt något sånt hade jag placerat mig själv i konstignörd-facket, OCH INGEN VILL JU HAMNA DÄR!!!

KONST

OI

Ken Bailey visste vad han gjorde. Eller? Jag vet väl inte! Excellent var det i alla fall, köp de här till mig i bröllopsgåva.

My friends call me trouble

Tillägnad designhögskolan.

Ps. Jag ska lägga till "etiketter" och börja ta mig själv på för stort allvar. Snart! Ds.

Nu kör vi

Hej barn. Jag är tillbaka i Malmö efter världens längsta jullov, som har varit väldigt härlig. Nu fryser jag och är ledsen över att jag måste gå till skolan på måndag. Jag tror inte att någon kan förstå hur mycket jag ogillar att gå i skolan.
Jag har fått en fantastisk skiva av Maria, med ett bonustrack som fick min 50minutersflight från Stockholm att bli en gråtfest. Jag har också fått serier av AnnaMaria, som jag kanske dyker ner i nu. Så hörs vi 2012, just innan apokalypsen! Nä skoja. Jag ska börja blogga nu, jag vet ju att ni inte överlever utan mig.

Min bästa Umeåbild

Nästa år! - Ett epos

Nästa år ska jag sluta med alla dåliga vanor. Jag ska bli mer aktiv politiskt. Jag ska rädda kattungar och ge hus åt hemlösa. Jag ska råna en rik person. Jag ska bli polis. Jag ska äta avocado till frukost. Jag ska bli lärling åt Anna Skipper. Jag ska döda någon. Jag ska krossa patriarkatet och kapitalismen. Jag ska komma med en lösning till klimatproblemet. Jag ska bilda en världsregering. Jag ska bli designer. Jag ska köpa lägenhet i Paris. Jag ska måla tavlor. Jag ska jobba som kommunalsekreterare. Jag ska jobba som hallick. Jag ska laga makaroner till mina barn. Jag ska köpa en pitbull. Jag ska åka buss. Jag ska planka på en konsert. Jag ska ta tunga droger. Jag ska bilda ett parti. Jag ska jobba med datorer. Jag ska lära mig allt om båtar. Jag ska lära mig allt om hästar. Jag ska jobba på slakteri. Jag ska skotta snö. Jag ska slå mina barn och min fru. Jag ska göra konst av stålull.

Nej, det där var minsann inget epos. Det var bara det jag kom att tänka på när jag visualiserade andra människors nyårslöften.
Nästa år ska jag fylla nitton, ett till år av osjälvständig alkoholkonsumtion. Jag känner mig oinspirerad. Men i verkliga livet är jag på G, i kväll firar vi att 2009 blir ett år i historien. Eller vadfaaan, jag vet aldrig vad jag ska fira och inte. Jag är så förvirrad. Grattis eller vae, alltså...ja, glatt nytt år...kul! Fira! Nu går jag och klär mig i krås. Vi ses på andra sidan!

Teatraliska hälsningar,
Mamma

Kristi blod utgjutet

God eftermiddag.
Jag är i Umeå!! JA! Jag har varit här i två veckor, precis. Jag har hunnit vara odräglig på minst tre ställen, druckit oberäkneliga koppar kaffe på biblotekscafeét, hängt med familj och vänner, checkat in Umeå, sett 3D-bio och åkt buss själv (alltså varit den enda i hela bussen, det här med att måsta åka med mamma och pappa är jag över)
Idag är det lördag och min digitala Mac Matt Macnamara-klocka visar siffrorna 16.43. Denna dag kallas annandagen, och den har mest troligt någon koppling till Kristus, Tyskland eller till årets skörd. På annandagen vill jag dricka vin med mina vänner och sedan gå och dansa till bra musik. Tyvärr är vi i Umeå, och det finns vissa brister i nattlivet. En liten brist är att jag är bannlyst från "alla" ställen på grund av min ringa ålder. De ironiska- och arroganta hartassar som jag slängde in signalerar att det inte finns så många ställen att gå till i Umeå i kväll. Därför återstår det att se vad som sker denna natt i dekadensens tecken.
Jag hoppas att er kväll blir skojs, och att ni kommer ihåg att inte vanhelga kristus.

Hejdå

LEGENDEN!!!

God Jul