My love!
Detta är något magnifikt. Jag ser framför mig känslan du bestitter. Den brukar i folkmun kallas Ocean-Av-Misär-och-SjälvmordsÖnskan-Samt-Ingen-Livslust. Denna känsla slår till med sina egna mellanrum, och tar ingen som helst hänsyn till var i livet du befinner dig eller vad som cirkulerar runt dig. Den kan slå till när du rider Shetlandsponny på en åker utanför Glasgow eller när du har sex med Fredrik Reinfeldt. När OAMoSÖSIL slår till fäller den dig ofta på mållinjen och - så att säga - kapar dina fingrar just när du ska slå igenom som konsertpianist. Kort sagt, den förlamar och suger livet ur dig när du som mest behöver boost för att orka hela vägen. Men, det är starkt att embraca OAMoSÖSIL, för den finns inom oss alla. Den måste få finnas, för man måste få paus. DU och JAG och 67 procent av befolkningen, vi behöver tänka. Vi behöver få en käpp i våra livshjul så att vi trillar av kärran och funderar medan vi slickar våra variga sår och plockar ut gruset ur knäna. Det gör du nu, min kära, och jag vet ur hårt det suger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar