Denna helg har varit kul. Fredagen erbjöd fest på konsthögskolan samt ett för stort alkoholinnetag och oundvikligen också suddiga minnen och en föraning om osammanhängande uttalande om könsmaktsordningen och patriakatet. Lördagen innehöll intensiv insomnia och dagenefterangst gällande eventuell social inkompetens. Dock innehäll lördagen också middag med govänner och improteater, vilket uppvägde tidigare nämnda negativa resultat av konsthögskolesvirerier. När jag och Sigrid traskade hem från teatern genom brunstiga Kulturnatta konstaterade vi att denna "högtid" helt har spårat ur. De lite yngre människorna i umeyo schtad åker raggarbil och dricker öl samt skriker: ÖÖÖAAAAHHH YEEAAAHHÖOEEEE FFFS, medan de medelålders invånarna spatserar omkring och säger: konst, ska di hä va konst, hjo kanske?. Medborgare i yngre tonåren kedjeröker och ljuset från scenerna reflekteras i deras infekterade piercing's, och underkategorin: de alternativa (undertecknad tillhör denna ocharmerande grupp) kryper fram ur sina vrår och muttar: skabbfan, usch! BLÄÄ!
Efter min och sig's promenad tog jag bussen till mina föräldrars, för tillfället tomma hem, för att få ta del av deras kylskåp och pianot. På bussen fick jag sitta ner. På bussen fick en femtioårig, slightly förståndshandikappad man sitta bredvid mig. Vi hade ett jättekul samtal som jag härmed återger:
Man: Vaaaeee heeoter...du?
Mo: Moa!
Man: Aha...
En kvart gick
Man: Vaaaaee haaa du gjooort i kväääl?
Mo: Jag har varit på teater!
Man: Ha du spelat teateer?
Mo: Nä! Jag har tittat på teater! Jag är för feg för att spela!
Man: Hjooo...
Mo: Har du gjort något roligt då?
Man: Nää...
Mo: Hängt på stan? (HEHEEEE OKEJ GUMMAN REALLY COOL)
Man: Vaaareeeitt...på kultur...natta
Mo: Vad kul! (Hetsig röst)
Man: Nää...
Mo: Nej faktiskt inte. (?)
Tio minuter gick.
Man: Vaaa bor du?
Mo: På Haga! Men nu ska jag till min pojkvän! (= ABSURD LÖGN! JAG GÖR INTE SÅNT! MEN STÄMNNINGN VAR PÅ TOK FÖR EROTISK OCH JAG... JAG VAR TVUNGEN)
Man: Jasååå...
Fem minuter gick.
Man: Skaaaa han skjutsa hem dig seeen...
Mo: Va? (hade glömt bort min "improlögn" och förståd nathe'n.)
Man: Din pooojk...väään...(ler lurigt)
Mo: Nä jag tar nog bussen...
Man: Maaan...kan promenera...
Mo: Ja! Precis.
Fem minuter gick.
Mo: När ska du av?
Man: Nu...nästa...om tre..två stationer.
Två minuter gick.
Mo: Här ska du av minsann!
Man: Jaag...pratade med två tjejer...från flemmingsberg...
Mo: ?
Paus
Mo: Ojoj! Se till att du hinner av!
Man: Hjåå...Hejdå!!
Mo: Hejhej!
Så! Nu är det memorerat, det var kul. Nu ska jag skriva en intervju till mig själv.
God natt.
6 kommentarer:
ah, ännu en spyattack
AHHHHHHHHHHHHHH vad kul du är så jävla fniziii mummsan, ät lite fläsk FÖ FAEN!
LIGGMEDANS DU KAN!!! OCH FÅR!!!! HAAHAHAHAHAHaHAHYA snuskis
Det där kan ha varit din enda chans till pojkvän. Vad hände med carpe diem? Dåligt. Jag hade förväntat mig en stöt.
Ja, jag är en dum fan som inte bara reste mig upp när han skulle gå av och skrek: NEJ! STANNA! JAG HAR LJUGIT, JAG ÄR SINGEL, VAD TROR DU? SKA VI GE DET EN CHANS? SNÄLLA! FÖRLÅT MIG!
Men det är ju sånt som man alltid tänker på i efterhand. Att vara efterklok är djävulens påfund.
jag undrar om det var nån slags kod, han kanske talade i tungor? Jag tycker man ska slåvakt om buss-spex
Skicka en kommentar