När jag flög

Idag på flygplatsen sa jag
- min väska ä supertung hihi kanske får betala tillägg för det är ju max tjugo kilo väl?
Då sa den i checkin-disken
- ställ upp den här bara!
*ställer upp väska med möda och stort besvär*

27 kilo

Jag:
- ehehe oj, ja, shit det var en del
Personalpersonen:
- Jag är snäll, du behöver inte betala.
Jag:
-puh *lyckli* *blinkar med ena ögat*
Personalpersonen:
- men du kan inte packa så här tungt, det skulle vara tvåhundra kronor extra ungefär, om jag inte vore så snäll
Jag:
-eeeh...a ja vet men de blev så de e alla mina grejer...flyttar dom...äeh
Personalpersonen:
- tänk på det nästa gång
Jag:
- Ja absolut.
Personalpersonen:
För tjugo kilo är max. Vi kan ju inte ta med hur mycket som helst.
Jag:
*går iväg*

Dagens läxa: Snäll=att sätta andra i tacksamhetsskuld

The young ones

Jag kollar på The Young Ones i Hornstrull. Är väldigt trött och skrattar typ så här: ääsah...sächl....äh äh...

Jag vill tatuera mig

Jag vet bara inte vilket motiv än. Men egentligen kan det aldrig bli fel.

fake

AJAJAJ!

Inser att den här bloggen har råkat bli en "emoblogg". Därför kanske jag tar bort den och börjar skriva dagbok i stället. Som Anne Frank.

Jag

Måste muntra upp stämningen

Det är för varmt

DET ÄR FÖR VARMT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

En dålig dag

Klockan är kvart i tio och den här dagen har varit dålig sen klockan sju. Allt är dåligt. Inget hjälper.

Jo. Så klart att något hjälper. Det finns en grej som följt mig genom året. En video som skänker den tröst och det stöd som ingenting annat kan ge för tillfället.

Färglagad

Det som händer med tiden

Jag kan inte hantera tid längre. Jag hinner inget fastän jag inte gör något. Och jag måste ju få rutiner igen. Man måste det va, upp ba, uppåt, skärpning, inte somna och för helvete: inte domna. Vardgastjafs som man måste ha för att inte bli för uppslukad av Myten om Sisyfos och agg mot olika mansmän. Vardagsruljans och jobb och skola och inte tänka så himla mycket för då försvinner all tid. sssssssslurp sen får man mardrömmar och panik och tänker att det är okej, men det är det inte. För vi måste gå runt hörrne, vi får aldrig stanna fast det inte är att stanna att tänka. Men Man Får Inte, bara.

Och jag har aldrig kunnat ha rutiner. Och nu tar det mig flera dagar att svara på mail. Det är inte effektivt. Och jag önskar att det fick vara så. Och. Och. Och. Och.

hejdårå