Det som händer med tiden

Jag kan inte hantera tid längre. Jag hinner inget fastän jag inte gör något. Och jag måste ju få rutiner igen. Man måste det va, upp ba, uppåt, skärpning, inte somna och för helvete: inte domna. Vardgastjafs som man måste ha för att inte bli för uppslukad av Myten om Sisyfos och agg mot olika mansmän. Vardagsruljans och jobb och skola och inte tänka så himla mycket för då försvinner all tid. sssssssslurp sen får man mardrömmar och panik och tänker att det är okej, men det är det inte. För vi måste gå runt hörrne, vi får aldrig stanna fast det inte är att stanna att tänka. Men Man Får Inte, bara.

Och jag har aldrig kunnat ha rutiner. Och nu tar det mig flera dagar att svara på mail. Det är inte effektivt. Och jag önskar att det fick vara så. Och. Och. Och. Och.

hejdårå