Dagens hatkärlek: gamla

Jag har en väldigt komplex relation till alla i åldersgruppen 70-90 år. Det kan bero på att jag aldrig haft gamlingar i släkten, eller så beror det på att de flesta gamla är ganska suspekta. Idag skulle jag köpa pengar till mobilen, och till min glädje fann jag en kort kö. Just när jag skulle inhandla min vara tassade en gammal tant fram till kassörskan "jou, du, jag köpte denna skinka va...den skulle kosta sjuttiofyraånitti, men sen kollade jag på kvittot va...å här står det att den kostade åttio kronor." Den gamla tanten höll fram en ådrig och skakig hand med ett kvitto och smackade bistert. Jag log ett psykotiskt leende eftersom jag direkt insåg att den korta kön just blivit den längsta kön i världen. Kassörskan log ett lika psykotiskt leende och sa "den hela skinkan? jag tror att den ska kosta åttio kronor". Tanten: "neä...sjuttiofyraånitti..." Kassörskan vidhöll sitt obehagliga leende och tog upp telefonen. Jag stirrade ut i luften och försökte att inte skrika "BORT! BORT! GÅ HÄRIFRÅN SNÅLA KÄRRING!!". Tanten smackade ännu mer och rättade till sin vita, luddiga hatt. Efter fem minuters överläggning via telefon sa kassörskan "den hela skinkan kostar åttio kronor". Tanten stirrade på sitt kvitto och såg misstänksam ut. Då slog det till -gamlingkärleken. Jag tittade på tanten och tänkte "men älskling, du vill ju bara ha dina fem kronor, varför är välden så orättvis och ful? Varför kan de inte bara ge dig rätt? Så att du kan få din femkrona och vara glad?" Men innan jag själv hunnit brusa upp och skrika "GE NA FEMKRONAN, HÄXA!" till kassörskan öppnade en annan kassa och jag förflyttade mig dit. Bakom mig hörde jag tantens envisa argument "den skulle kosta sjuttiofyraånitti...inte åttio...va..." Jag gick från coop med en tår i ögat och en obeveklig känsla av hatkärlek.

Mvh,
Moa