Saxräv

Jag gjorde det. Jag cyklade. Jag köpte en vaxduk. Jag köpte en lampa. Jag cyklade hem. Nu har jag haft min gyllene timma med peep show och kaffe. Nu börjar jag bli lite uttråkad. Det enda jag kan tänka är: fyyyyfaaan vad skönt att känna sig uttråkad! I cirka 6 månader, (eller hela detta året) har jag innehaft en magisk kraft som gjort att jag aldrig, inte för en sekund, känt mig uttråkad eller rastlös. Det har nästan varit obehagligt. Eftersom jag inte direkt gått i skolan har mina dagar varit ungefär såhär:
Gått upp vid tio
Ätit frukost till elva
Ritat/druckit kaffe på stan
Fått cafésällskap
Tittat på top model
Ätit middag
Ritat
Eventuellt hängt med vänner
Sovit
Och nu när jag är i Malmö är mina dagar i princip likadana, förutom att jag inte har mitt sedvanliga fantastiska sällskap inom räckhåll. Jag kollar också osunt mycket på youtube. I alla fall, nu börjar jag känna att jag vill göra något. Något vettigt. T.ex. rädda en panda eller skriva på ett amnestyupprop. Eller kanske plugga. Eller skriva. Men så jävulskt! Jag trodde att denna känsla var försvunnen för alltid! MEN NÄÄ!! Nu jävlar blir det världsherrvälde.
Men först: vitkålssallad med tillhörande umeånostalgi och kanske de sista avsnitten av peep show.

Dagens djur/motivation