Sponsrat inlägg

Jag har gjort en lista över årets sämsta reklamer.

Lista över årets sämsta reklamer
1. En "snubbe" vaknar hemma hos en "brud". Brud: i'm gonna take a shower, make yourself at home. Snubbe: yeah. Snubben tänker att det är rimligt att göra sig hemmastadd genom att dricka lite cocacola zero till frukost. Det knackar på dörren, och genom det lilla kikhålet kan vi se en uppenbart förbannad man - BRUDENS PAPPA! Han är av någon anledning oerhört arg. Snubben blir oerhört rädd och hetsdricker cocacola zero. Som i ett våldsamt och maskulint trollslag kommer helikoptrar och en maskerad styrka och börjar helt otippat städa i lägenheten (med hjälp av maskiner givetvis). Brudens lilla hund som skäller i ren desperation får en munkavle påskjuten av en maskerad individ. Bruden kommer ut och ser pilsk ut när åsynen av en maskerad styrka, en liten misshandlad hund och ett sliskigt one night stand möter henne. Snubben får hänga på den maskerade styrkan ut genom fönstret. Bruden stannar hemma och hon hinner inte ens bli mördad av sin psykopatpappa förrän hennes hus sprängs. Här är reklamen slut. Jag stirrar på skärmen och undrar varför det är så jävla hett med djur- och kvinnomisshandel/mord.
2. En tjej sitter på en bänk med sin dator. Musik spelas. Bakom henne står en till synes normal häst - men hästen börjar humma på det äckligaste sättet en häst kan humma. Hästen: mbrulllmmmbuuurrr. Tjej: HIHI.
Denna reklam lämnar mig med en abstrakt känsla, kan det vara avsky? Oro? Ångest? Allt jag vet är att detta är en väldigt dålig reklam.
3. Tre män i toppluvor i ett halvkul mötesrum (säkert i någon idrottshall) har ett möte. De sjunger "if you're not in, you can't win". Alla känns igen från olika program på tv, men ingen vet varför de gör den här reklamen. Vad gör de reklam för? Och igen: varför?

Fräsigt och tufft

Idag har jag gjort om min blogg lite, jag har gjort den hipp, cool, fräsig och tuff. Det har nämligen visat sig att fler än de i min närmsta krets anslutit sig till bloggsekten, och då måste en ge ett piggt och häftigt intryck.
Annat jag gjort idag:
-druckit kaffe med mamma
-lyssnat på Dory Previn
-skapat en lista över årets sämsta jobb

Lista över årets sämsta jobb
1. Modell i apolivareklam
2. Reklampratare för Spotify

Rädda världen!

Nu är jag ensam hemma. Jag har fått vara med min väldigt fina mamma och tjyvbott på hotell och gått på teater-repetition och skypat med Toronto och druckit oerhört mycket kaffe. En bra helg. Men den är inte över än, ikväll ska jag nämligen äta godis och googla saker, det vill säga utöva det bästa nöjet sen internet kom. När jag googlat klart ska jag titta på Six Feet Under som jag fått på posten av kära fru Gröhn! Jääävligt bra alltså. Nog har man det ordnat för sig alltid.
Jag känner att mitt bloggande har börjat spåra ur, jag tycks ha blivit en irriterande mysflicka. Jag är väl ett barn av min tid, men en dag måste även jag bli vuxen och sluta skriva om trivialiteter och istället lägga upp bilder på amnesty-posters och skriva om kapitalismen. Allt detta när jag blir vuxen, alltså.

Dagens outfit:

Daft punk is playing at my house

Här bor jag, bilder inifrån ska ni också få se, men det blir en annan dag. De två fönster som skymtar uppe i vänstra hörnet är mina. Romantiska lilla rosa fanskap.

Folkmusik -musik +fobi

RUBRIKSREBUS! Idag försov jag mig. Jag vaknade av att Anna ringde från arlanda och det var också sista gången vi samtalade med varandra i samma land på ett bra tag. Det kändes sorgligt, men också peppigt för alla mina vänner är coola jävla katter som är globetrotters och cooltrotters och det gör mig stolt. Som en präktig mama ler jag i mitt mormorsrum i Malmö.
När jag sovit bort halva min dag tänkte jag "nu går jag ut, det blir kul! Jättekul blir det!" Jag gick ut, och upptäckte direkt att det inte var kul. Främst av anledningarna att det var minst 40 grader celsius, att min ipods batteri tog slut efter två minuter och att mitt huvud började värka till följd av alla miljoner människor som ville äta lunch och gå oerhört sakta och därmed blockera trottoarskanterna. Jag gick hem.

Mat med förhinder och Dansk komedi

Idag har jag ätit på underliga tider, och detta har fått mig att tänka: är det lämpligt att äta middag om man ätit lunch två gånger? Och inte är hungrig igen? Eller är det kanske helt okej att äta frukt eller fil i sådana fall? Eller kommer känslan efteråt vara att en inte kan ansvara för sitt eget näringsintag?
Allt detta cirkulerar i mitt huvud, och ni kan kanske förstå att det är inte så jävla lätt. Snart ska jag för övrigt lägga upp några bilder på mitt hem, får se om de får vara kvar, för annars tar jag ju gärna bort bilder efter ett tag. Det är min häftiga nisch.
Annars har jag inget mer att delge er (dig) som läser. Jag kan bara hoppas att du inte är Jan Björklund eller annan obehaglig persona.
Jo, en sak till, idag hade jag feber samt att jag blev illa behandlad av en Dansk, nu är frågan: har jag fått svininfluensan?
Fyyfaaan vilket bra sjämt, det har jag tänkt att jag måste få skriva ner, och idag kom alltså den lyckliga stunden. En Dansk tittade elakt på mig efter att jag stirrat på Dansken, då denne ju talade Danska = jag fick chansen att skriva att jag blivit illa behandlad av en Dansk!! FATTAR NI?! DANSKARNA PLÅGAR JU SINA GRISAR, SOM JU KALLAS SVIN! OCH JAG BLEV ILLA BEHANDLAD, SOM EN AV DERAS GRISAR!! OCH JAG VISAR INFLUENSASYMPTOM!! = H1N1
Nästa stora (danska) komedi-pris går till mig! Jag är sjukt nöjd samt bara sjuk! Hejdå!

För mycket!

Den här bloggen har handlat alldeles för mycket om mig på sista tiden. Jag lättar upp stämningen med en bild.

Uppföljning

Jag hade ett mycket märkligt uttryck på bilden i QX. När jag satt och funderade över vad som egentligen hände insåg jag: det är mannen från heroes som intagit min kropp. Ingen i hela världen kan le på det där sättet, förutom han. Min inre demon/stjärnsyster är alltså mannen nedanför:









obehag

Moe&Mery på Queerkalas

I dag googlade jag mitt eget namn, för att se om en klättrat i rang de senaste åren. Svaret blev självklart ja.
HA
Jag har skrattat relativt ljudligt för mig själv, då denna kväll i min hjärna inte är memorerad som en vanlig kväll utan som en snabbspolad, suddig skrattfest med mystiska skepnader, färger och blinkljus. Jag kan säga som så, att jag är oerhört glad att den här bilden finns, men jag är ännu gladare för att jag står upp och ser ut som någon som skulle kunna föra ett normalt samtal.
Jag ser till och med ganska rik ut. Namnen är för övrigt bedrägerier, jag står till vänster och heter ju Moa och sen...vi hade helt enkelt inte rent mjöl i ID-påsen.

Traumatiserad

Nu, när ytterligare cirka trettio minuter har gått av filmen mår jag psykiskt dåligt och har blivit diagnostiserad med bipolär sjukdom typ två. Under dessa trettio minuter har de nämligen hunnits med en hel del i "dramat": prostitution, självmordsförsök, gråt vid middagsbord, tyst hat, förödmjukelse, barnmisshandel, fruktansvärt mycket skrik och ett snabbt våldtäktsförsök. Nu får det vara slut på denna plåga, jag tror att jag plockar fram ritblocket och sätter på Penguin Café Orchestra. Jag ska också gå i terapi och försöka bearbeta de sista fyrtio minuterna av mitt liv, jag känner mig smutsig.








Min känsla förkroppsligad. Bilden är tagen just efter att jag läst att filmen "sex, hopp och kärlek" vunnit en guldbagge och fått omdömet "det är fan imponerande" av Fredrik Virtanen.