torsdag 11 februari 2010

De bästa sakerna i livet är gratis

Den leende hunden
Den leende hunden

Tänk att få komma hem till den där varje dag. Obehagligt efter tag. Men i början, tänk vad lycklig en skulle bli! Jag skulle skrika såhär varje gång jag kom innanför dörren och såg den: MEN LEEELLEEE HUUUUUNDEEEN EEEEEE DU SÅ ZÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖD EEEEEEEE DUUUUUUUU SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ VEEEEEELDANS ZÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖD?!?!?!?!?!??!?!?!? LEEEEER DU MIN LELLE HUNNVÄN?!?!??!?! ÅÅÅVVVVAAAA DUEEEEEE ZZZZZÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖD!!!!!!!!!

Ja. Nu ska jag lägga band på mig själv och gå och filka med Anna. ÅU VA DEN LELLE HUNDEN E ZÖT, JÄTTEZÖT!!!!!!!!! LEEEER DU LELLE HUNDEN?!?!? JAAA DEE GÖR DU!!!! DU EEE SÅ GLAE!!!!!!! EEEEEEEEEEEEEEEEEeeeeeeeee...e....eeee...ee...ee

tisdag 9 februari 2010

Den kleine fågel, rosmari


Saker jag gillar:
1. fåglar (inte alla)
2. färgen rosa (inte alla nyanser)

söndag 7 februari 2010

Part A

Idag är det söndag. Jag önskar mig inget annat än Peep Show och That Mitchell and Webb look, och möjligtvis mat. Igår var jag på potatopotatos ettårsfest, det var väldigt kul. Min skämtsession gick dock ganska dåligt, och jag vill spy lite när jag tänker på det. Eller jag vill spy vad jag än tänker på, eftersom jag mår illa.
Idag åkte Johnny ut från bloggen, hen är nu ersatt med "My friends call me trouble", jävligt fräsch design om jag får säga det själv. Nu ska jag hänga med David Mitchell och Robert Webb, och ignorera allt.
Jag på fest:

Förebilden:

torsdag 4 februari 2010

Aw, vad töt!

HEJSAN!!
Idag var jag på stan, så här kommer följaktligen en riktigt cRaZy anekdot, samt en observation.

ANEKDOT:
Jag var på tiger (min favvoaffär, en kan hitta vaaeesomhelst, alltid för 10:- eller 20:-, bloody brilliant) Jag hittade en rosa plastblomma som jag plockade på mig. När jag ställde mig i kön kom en tant. Hon tittade på mig och på min plastblomma och utbrast:
-aaaaw va töt
Jag stod stilla och log och hoppades att hon skulle sluta prata med mig för jag lyssnade ju på musik och jag ville ju inte konversera med någon mer än vad som var absolut nödvändigt. Tantens tantkompis anlände, nickade och sa:
-jaa, jag håller med, töt
Jag stod blixtstilla och önskade att de psykadeliska gammrävarna skulle förstå att jag inte ville prata. Jag harklade mig och log och nickade. Tant nummer ett log då och sa slutligen
-töt
Jag undrar: var tanterna ironiska? Förstår gamla människor ens ironi? Varför kallade tanten mig/en plastblomma för "töt" om det inte var ett skämt? Vad skulle det ha varit för skämt i så fall? Jävligt taskigt för att vara en 100årig stofil-skämt skulle det ha varit i så fall!! Tyckte de helt enkelt att blomman var SÖT men ville verka mysiga och sa TÖT? För vafan, säg inte TÖT! Det är inte okej!

BETEENDEOBSERVATION:
Jag tänkte på en annan sak när jag var på stan, och det var att jag inte kan hantera folk som vill ge mig lappar. Jag tar alltid emot deras smutsiga propaganda. När jag just flyttat hit sa jag till och med "tack" när jag fick en lapp, bara för att jag var ovan. CHILDREN OF GOD, I'LL COLLECT YOUR LI'ÖL NOTES tänkte jag och log uppmuntrande mot alla lapputdelare. Med tiden insåg jag att jag inte fick lappar för att jag verkade perfekt för ett hemligt uppdrag, utan helt enkelt för att jag är en organism. Då slutade jag säga tack. Men jag tar fortfarande emot lappar och alla min fickor är fyllda med reklam för...kött...och...scientologerna. Idag när jag fick en lapp som som beskrev hur jag skulle få ETT BÄTTRE LIV BÄTTRE RELATIONER kom jag på mig själv med att:
-ta emot lappen
-knyckla ihop den på ett lagom aggressivt vis
-fnysa arrogant
-stirra på mötande personer i hopp om bekräftelse
Nästa steg kan vara att negligera lapputdelarna...men utvecklingen måste få ta sin tid.

För att sluta cirkeln ger jag er här ett klipp ur en av mina absoluta favoritserier "peep show". Mark Corrigan; http://www.youtube.com/watch?v=FpSExiqTxbE

onsdag 3 februari 2010

Säg det med en bild


Tre år sen, samma känsla idag. Välkommen till vardagen.

måndag 1 februari 2010

Hem till gården

Godafton barn. Nu är jag i Malmö. Jag brukar aldrig skriva om väsentliga saker jag gjort på denna blogg, idag är inget undantag. Jag har i alla fall varit i Göteborg, det var väldigt mysigt och roligt och standupen gick bra. Sådär.
Nu till dagens ämne: oproportionerliga längdskillnader. Det finns få saker (endast delvis sant) som stör mig så mycket som när det skiljer för mycket i längd mellan två människor. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad som gör mig så frustrerad, det kan vara rester från något trauma jag genomlidit när jag jobbade som kyrkvaktmästare under slutet av 1500-talet. Hursom, låt oss inte intellektualisera, utan endast fastslå att det är hysteriskt irriterande med oproportionerliga längdskillnader, se här:

Vad kul att du fått en dotter! Nähä okej, det är bara din JÄTTEKORTA flickvän!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men för guds skull! NI ÄR INTE GJORDA FÖR VARANDRA! GÅ VIDARE!!

HAN ÄR FÖR KORT!

Du kan spela oberörd din bonnlurkiga charmör, men ingen, INGEN uppskattar det här.

Nu ska jag gå. Hejdå.

onsdag 27 januari 2010

VI SES!!!

Idag beger jag mig till Göteborg. På lördag ska jag köra stand up. Innan dess ska jag skriva skämt.

Göteborg

tisdag 26 januari 2010

A woman - at last

Idag hände något absurt. Jag hade en bit tyg och tråd. Jag bestämde mig för att sy. JAG! Jag, som brukar gå under namnet självdörwhenforcedtosew, sydde! Jag sydde ett dür, som jag har valt att kalla surprise - i'm pregnant-pig. Djuret går också under namnen Clemens, Tinkerbell och 2 1/2 Men.


Kom ihåg att lägga in er röst i den nya enkäten.
Mvh,
Chief of Medicin

Fuglesangs




Mina fåglar. De är inte riktiga.

måndag 25 januari 2010

Cockney flower


Jag kollar på Mighty Boosh's fantastiska liveföreställning och pausar för tandborste och hälsning till er, mina barn.
Godnatt!!!!!!!!!!!!!!!!!!